Blondiiiie

Jag sitter hos Djuret, men han är inte här, jag fryser lite och funderar...
Jag tror jag är hungrig, men vad vet jag, det kanske bara är något jag tror. Idag tänkte jag umgås med min mamma, för hon gillar mig, hon är egentligen för snäll, hon står ut med mig när jag är full och dum i huvudet och spyr och skäller på henne. Jag hade dödat mig om jag var hon.

Jag försöker förstå, men jag vet inte. Jag är en väldigt förvirrad flicka.

Har någon tänkt på hur allt bara kan kännas så meningslöst men samtidigt så galet underbart och hur det kan kännas så tomt medn ändå så fullt och lyckligt ? När allt bara känns galet, vad gör man då ?

Jag vet i alla fall vad jag gör, jag sover, jag sover bort allting.
Skalben klagade på mig förr i tiden för att jag somnade så fort jag la mig ner, jag förstog det inte då, men jag sov bort alla problem, det var ju bara det at alla problem var kvar när man vaknade, men då trodde jag att jag bara var trött, och det sitter kvar, jag är konstant trött typ. Men på kvällen när jag faktiskt ska sova, då går det inte, för då ligger alla grejer där vid sängkanten och gnager, då kommer alla frågorna och tankarna och man fastnar i domdär tankarna..  Finns vi på riktigt ? Tänk om allt bara är en illusion ? Jag vet inte, jag orkar inte.