ÅH SÅ KUUUUL... Inte
Nyår är så inte kul egentligen.
Speciellt inte när man är utslängd hemifrån med en flaska vin, äckligt vin dessutom, då kan det nog inte bli sämre.
Nä, jag ska vara bitter en stund och... Vara bitter...
Åh...
Speciellt inte när man är utslängd hemifrån med en flaska vin, äckligt vin dessutom, då kan det nog inte bli sämre.
Nä, jag ska vara bitter en stund och... Vara bitter...
Åh...
Vill inte låtsas mer
Jag har precis kollat på Godnatt Alfons Åberg och jag kan inte sluta le när jag tänker på det.
Ibland är jag inte riktigt säker på om jag saknar just dig eller om jag bara saknar någon att vara nära, någon att sova på, någon som tar hand om mig utan någon speciell andledning alls, någon som gör mackor åt mig när jag sover fast jag inte vill ha.
Jag tror inte att jag förstog själv hur jobbigt det är att vara ensam förens jag blev ensam, och när jag blev det på riktigt så försvann alla ur min värld känns det som och jag blev ännu ensamare än innan, fast jag vet inte, det kanske jag inte är ? Det kanske bara känns så för att jag inte minns hur det var innan, jag menar, jag kanske var ensam innan med ?
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte.
Hur som helst så orkar jag inte med alla krav som folk ställer på mig, jag ska tydligen vara glad hela tiden, jag ska äta bara för att det är så man gör om man mår bra, jag ska tycka att det är okej att vara ensam, jag ska göra saker som man måste bara för att det ska vara så, och jag ska se glad och snäll ut samtidigt, jag ska gå upp på morgonen och klä på mig för det är så man ska göra, jag ska tydligen vara en söt liten jävla docka som gör som den ska.
Hur är det egentligen då ?
Jag ÄR inte glad hela tiden, även om det kanske verkar så, jag är egentligen jävligt ledsen, jag tycker inte att det är okej att vara ensam. JAG KÄNNER MIG SÅ JÄVLA ÖVERGIVEN ! Jag är egentligen inte arg eller bitter när jag säger att jag är det, jag är bara ledsen och känner mig övergiven, varför kan jag inte säga det då ? Ja, jo, det är inte okej att jag är det, jag vill inte belasta andra med hur jag känner. Varför skulle någon vilja veta det ?
När jag vaknar så ser jag ingen egentlig andledning att gå upp, jag vill bara lägga mig ner och sova några dagar till så att livet kan ta slut snart, när jag väl går upp så klär jag på mig för att ingenting ska verka fel. Och varför ska jag äta när jag inte gör något på dagarna ? Vad är meningen med det egentligen ? Jag vill inte låtsas mer...
Ibland är jag inte riktigt säker på om jag saknar just dig eller om jag bara saknar någon att vara nära, någon att sova på, någon som tar hand om mig utan någon speciell andledning alls, någon som gör mackor åt mig när jag sover fast jag inte vill ha.
Jag tror inte att jag förstog själv hur jobbigt det är att vara ensam förens jag blev ensam, och när jag blev det på riktigt så försvann alla ur min värld känns det som och jag blev ännu ensamare än innan, fast jag vet inte, det kanske jag inte är ? Det kanske bara känns så för att jag inte minns hur det var innan, jag menar, jag kanske var ensam innan med ?
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte.
Hur som helst så orkar jag inte med alla krav som folk ställer på mig, jag ska tydligen vara glad hela tiden, jag ska äta bara för att det är så man gör om man mår bra, jag ska tycka att det är okej att vara ensam, jag ska göra saker som man måste bara för att det ska vara så, och jag ska se glad och snäll ut samtidigt, jag ska gå upp på morgonen och klä på mig för det är så man ska göra, jag ska tydligen vara en söt liten jävla docka som gör som den ska.
Hur är det egentligen då ?
Jag ÄR inte glad hela tiden, även om det kanske verkar så, jag är egentligen jävligt ledsen, jag tycker inte att det är okej att vara ensam. JAG KÄNNER MIG SÅ JÄVLA ÖVERGIVEN ! Jag är egentligen inte arg eller bitter när jag säger att jag är det, jag är bara ledsen och känner mig övergiven, varför kan jag inte säga det då ? Ja, jo, det är inte okej att jag är det, jag vill inte belasta andra med hur jag känner. Varför skulle någon vilja veta det ?
När jag vaknar så ser jag ingen egentlig andledning att gå upp, jag vill bara lägga mig ner och sova några dagar till så att livet kan ta slut snart, när jag väl går upp så klär jag på mig för att ingenting ska verka fel. Och varför ska jag äta när jag inte gör något på dagarna ? Vad är meningen med det egentligen ? Jag vill inte låtsas mer...
ÄLGOST !!
Jag och min hund sitter och äter ost tillsammans, för vi gillar ost. Älgost !
Och så har jag tråkigt...
Eh, ja.
Och så har jag tråkigt...
Eh, ja.
Galet
Jag sitter hos Djuret, men han är inte här, jag fryser lite och funderar...
Jag tror jag är hungrig, men vad vet jag, det kanske bara är något jag tror. Idag tänkte jag umgås med min mamma, för hon gillar mig, hon är egentligen för snäll, hon står ut med mig när jag är full och dum i huvudet och spyr och skäller på henne. Jag hade dödat mig om jag var hon.
Jag försöker förstå, men jag vet inte. Jag är en väldigt förvirrad flicka.
Har någon tänkt på hur allt bara kan kännas så meningslöst men samtidigt så galet underbart och hur det kan kännas så tomt medn ändå så fullt och lyckligt ? När allt bara känns galet, vad gör man då ?
Jag vet i alla fall vad jag gör, jag sover, jag sover bort allting.
Skalben klagade på mig förr i tiden för att jag somnade så fort jag la mig ner, jag förstog det inte då, men jag sov bort alla problem, det var ju bara det at alla problem var kvar när man vaknade, men då trodde jag att jag bara var trött, och det sitter kvar, jag är konstant trött typ. Men på kvällen när jag faktiskt ska sova, då går det inte, för då ligger alla grejer där vid sängkanten och gnager, då kommer alla frågorna och tankarna och man fastnar i domdär tankarna.. Finns vi på riktigt ? Tänk om allt bara är en illusion ? Jag vet inte, jag orkar inte.
Jag tror jag är hungrig, men vad vet jag, det kanske bara är något jag tror. Idag tänkte jag umgås med min mamma, för hon gillar mig, hon är egentligen för snäll, hon står ut med mig när jag är full och dum i huvudet och spyr och skäller på henne. Jag hade dödat mig om jag var hon.
Jag försöker förstå, men jag vet inte. Jag är en väldigt förvirrad flicka.
Har någon tänkt på hur allt bara kan kännas så meningslöst men samtidigt så galet underbart och hur det kan kännas så tomt medn ändå så fullt och lyckligt ? När allt bara känns galet, vad gör man då ?
Jag vet i alla fall vad jag gör, jag sover, jag sover bort allting.
Skalben klagade på mig förr i tiden för att jag somnade så fort jag la mig ner, jag förstog det inte då, men jag sov bort alla problem, det var ju bara det at alla problem var kvar när man vaknade, men då trodde jag att jag bara var trött, och det sitter kvar, jag är konstant trött typ. Men på kvällen när jag faktiskt ska sova, då går det inte, för då ligger alla grejer där vid sängkanten och gnager, då kommer alla frågorna och tankarna och man fastnar i domdär tankarna.. Finns vi på riktigt ? Tänk om allt bara är en illusion ? Jag vet inte, jag orkar inte.
